elina jonsson

14.03

Det finns en period i mitt liv som jag släppt och lärt mig att förstå. Det var en enorm befrielse att inte längre vara tänka och påminnas om det. Främst att jag förstod vad som egentligen hände och vad jag var med om. Men när vi var och såg live podden som TFK hade var jag med om en sån typisk händelse fast jag var bredvid. Det hände inte mig utan en annan person och jag blev så ledsen och arg. 

Vi hittar våra platser och sätter oss ner tillrätta med dricka, gottis och jackor. Vi satt och pratade som vanligt, tills jag lägger märke till ett par som sitter bakom oss. De tjafsar, aja tänkte jag.. tills han börjar bli allt mer intensiv och verkligen trycker ner henne psykiskt och manipulerar henne till högsta grad. Hon ber gång på gång om förlåtelse och säger "Kan du inte bara sluta, kan vi inte titta och ha kul istället?" Han fortsätter.. "det är helt onödigt att vi åkte hit. Det är inte ett dugg synd om dig är det synd om någon så är det mig! jag vill inte sitta här om du ska vara ledsen det är ju inte kul för mig." Han fortsatte.. sa otroligt elaka saker till henne, höjde rösten flera gånger etc. Killen som satt bredvid henne erbjöd sig att få sitta emellan eftersom det märktes att hon var ledsen och tyckte det var jätte jobbigt. Jag vände mig om och kramade henne och frågade om hon var okej. (Jag vet ju att man stålsätter sig och tror att det är normalt att bli nedbruten på det sättet) jag var så nära att börja gråta så många gånger och var jag så arg, på honom för att han förstör henne. Hennes självkänsla, hennes allt. Att vara den som står på utsidan när någonting sånt här händer är fruktansvärt, man ser ju allt. Och hon ser ingenting, för att hon tror att det är normalt. 

Han går ut, och hon kan äntligen titta i lugn och ro. Han kommer in igen, det är tyst i någon minut tills han börjar igen. Han säger elaka saker och fortsätter att trycka ner henne, tillslut börjar hon gråta och springer ut. Jag springer efter för just då, då vill man inte vara ensam.. vi står och kramas länge, hon gråter mot min axel och försöker intala mig med att "det är inget" tills jag säger att jag varit med om samma sak. Hon släppte allt och berättade allt. Vi står och pratar, sedan byter vi nummer och går in igen. Och såfort vi satt oss så så började han igen.. "vad gjorde ni? jag hoppas du berättade att allt var ditt fel, att det var du som var dum, att jag inte gjort någonting." etc.. allt detta pågick minst en timma tills han gick, sen kom han inte tillbaka. 

Jag har ju själv varit i samma sits, samma förhållande som henne. Att vara i ett psykiskt dålig relation är nog det värsta som finns, helt ärligt. De var de två värsta åren i mitt liv (insåg jag alldeles för sent) och det förstörde mig totalt. De gjorde mig till en hemskt dålig människa som följde med mig in i mitt nuvarande förhållande. Och det är jag nog mest ledsen över. Det är svårt att förklara vad det är som händer och sker när man är tillsammans med en sån människa. Man blir otrolig manipulerad, de lyckas bryta ner ens självkänsla och självförtroende till 0 så tillslut tror man ju att man knappt förtjänar den personen. Och vad det än gäller så är man kontrollerad.. mobil, mail, data, jobb, vänner. Förlorade alla mina vänner eftersom jag inte fick umgås med dom.. ja det är så mycket. Och det är hemskt.

Man får komma ihåg att det är han som mår dåligt, han är psykiskt sjuk och det är han som behöver rätt hjälp och vägledning med sina problem. inte ta ut sina känslor och konstiga handligar på andra. 

Är GLAD, TACKSAM OCH STOLT för att jag lyckades ta mig ur en sån relation. Det gjorde mig till en dålig och trasig människa och kommer alltid vara en del av mig, men idag är jag STARK, och en helt annan människa.

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas